Med afrikanska mått mätt är Namibia ett ovanligt välordnat och fungerande land. Fast det är också världens tredje glesast befolkade nation. Med sina tre invånare per kvadratkilometer är bara Mongoliet och Västsahara ödsligare. Det betyder att besökaren kan färdas långa sträckor utan att möta någon annan. Vissa människor tilltalas av detta, andra gör det inte. I alla händelser är Namibia inte särskilt väl frekventerat av svenska turister trots att landet har så mycket spektakulär natur och ett rikt djurliv att erbjuda.
Starta resan
De flesta flyger in till huvudstaden Windhoek. En stad som liksom många andra huvudstäder i regionen är ekonomiskt och administrativt centrum men inte erbjuder mycket i form av sevärdheter. För svensken är det dock ett kul faktum att det finns en gata uppkallad efter Olof Palme. En av två huvudstäder i södra Afrika som har det; den andra är Maputo, Moçambique. De som ska stanna länge i landet kan eventuellt fundera på att köpa begagnade bilar, annars är det hyrbil som gäller. Viktigt att veta är att Namibias vägnät till stor del består av grusvägar av varierande kvalitet. Det är heller inte ovanligt att rester av gammal taggtråd blåser omkring i vinden. Statistiken visar sålunda att cirka 30 % av landets besökare får punktering, därför kan två reservhjul mot en liten extra kostnad skapa välbehövlig sinnesro. Alla hyrfirmor erbjuder detta.
Norrut
Längst i norr ligger den berömda nationalparken Etosha. Den når man från Windhoek på två lagom dagsetapper, och lämpligtvis slår man längs vägen nattläger vid Waterberg-platån. Denna högplatå har vandringsleder med storslagen utsikt. Väl i Etosha krävs åtminstone två tre dagar för att till fullo ta in parken, berömd för sina stora populationer av elefant och geparder. Märkvärdigt är också Etoshas skarpa vita ljus, skapat av den enorma saltbädd som är den kvarvarande lämningen av en gammal uttorkad sjö. I parken går det utmärkt att köra på egen hand, även om en safaritur med en kunnig guide naturligtvis ökar chansen till fina djurspaningar. Efter Etosha väljer många att passera regionen Damaraland på vägen till kusten. Där finns märkliga klippformationer som påminner om sterila månlandskap, och vid Twyfelfontein finns tusentals grottmålningar utförda för upp till 6000 år sedan av bushmänniskor.
Centralt
Innan man fortsätter söderut vankas ett besök i den charmiga kuststaden Swakopmund som bär tydliga spår av det tyska koloniala arvet. Där finns åtskilliga arrangörer som säljer aktiviteter och utfärder såväl på havet som i öknen. Välj exempelvis en ökentur på quadbike eller att åka sandboarding nerför de höga dynerna. Vidare på agendan står nationalparken Namib Naukluft som är öken på riktigt. Berömda är de förtorkade träden vid Deadvlei som står som spölika silhuetter mot de röda sanddynerna. Längs vägen dit väljer många att klättra upp på Dune 45 som erbjuder hänförande utsikt, särskilt i gryningsljus.
Söderut
De som har åtminstone tre veckor på sig kan fortsätta till landets södra del. Lüderitz är en gammal tysk bosättning vid havet, i sig kanske inte så sevärd. Men i närheten ligger spökstaden Kolmanskop där naturen (öknen) helt tagit över efter att gruvan lades ner. Längst i söder, nära gränsen till Sydafrika, vankas Fish River Canyon, världens näst största kanjon efter Grand Canyon i USA. I området finns avancerade vandringsleder i vildmarken längs flodfåran, och fiske är också möjligt.